Om jag kunde flyga

Bloggen flyttar och blir en annan

2009-03-09T17:21:00.001+01:00

Bloggen flyttar hit och blir en annan. Följ mig där!

Mia Törnblom, "Så dumt!"

2009-03-07T12:56:00.006+01:00

Så dumt! är enligt författaren Mia Törnblom de ord som bäst beskriver tiden då hon var narkoman. Det är en språkmässigt mycket enkel självbiografi, men för den skull är den inte tråkig eller ointressant. Det här är en sträckläsningsbok, en rak, tydlig och med sannhet berättad historia om tiden då allt hon brydde sig om var att skaffa en till fix och göra bedrägerier så att hon skulle ha råd med en till fix - och författaren drar sig inte för att beskriva situationer som för många kan te sig väldigt absurda och äcklande.

Så tar hennes pojkvän sitt liv. Mörkret verkar inte ta slut. Hon åker på behandlingshem, men det tar en tid innan hon inser att det är självkänsla som hon alltid har saknat. Nu tar tankegångarna sin början. Och hon kommer på svaret: hon har alltid haft väldigt bra självförtroende, men nästan ingen självkänsla. Detta blir en avgörande upptäckt, som tillsammans med det faktum att hennes pojkvän valde att ta sitt liv gör att hon klarar av att återta makten över sig själv och sitt liv, och jobba på sin självkänsla.

Jag är säkert inte den enda som fascineras över och inspireras av Mia. Hennes andra böcker, Självkänsla och Självkänsla nu, är också de bevis på att hon lyckats frigöra sig från sitt förflutna och att hon nu älskar och respekterar sig själv, oavsett vad hon presterar eller vem hon är i andras ögon - för sådant spelar ju egentligen ingen roll.

Mia Törnblom föddes 1967 i Stockholm och är i dag livsstilscoach och författare. Under 2007 ledde hon Nyberg och Törnblom på TV3 tillsammans med René Nyberg. Hon har synts mycket i media och har blivit den som allra mest har uppmärksammat detta med vikten av att ha en god självkänsla.

Den senaste tidens förehavanden

2009-02-24T16:54:00.005+01:00

I torsdags förra veckan skrev jag min första hemtenta på universitetsnivå. Först fick jag panik, var inte alls förberedd, men sedan lugnade jag ned mig och skrev svar på de två essäfrågorna som jag valt. Den första, "Jämför gudsbegreppet - begreppet 'gud' - hos Homeros och Bibeln", och den andra, "Jämför synen på kärlek hos Sapfo och Euripides". Det var intressant. Jag har ingen aning om hur det gick. I går började den andra delkursen, "Renässansen: Europeisk litteratur 1400-1830".

Jag har varit i Göteborg tillsammans med min lillasyster. Vi åkte dit i torsdags morse (ja, jag fick skriva tentan det första jag gjorde när jag kom fram till Göteborg) och åkte hem söndag kväll. Det var mycket kärlek, kramar, skratt och flum. Jag tog många foton på träd. Jag har fått tid att bara vara, och tänka. Jag har fått många nya uppslag till idéer och projekt. Jag älskar Göteborg, det är en underbar stad. En paus. Vi råkade dock utför förseningar på väg hem, men jag ansökte nyss om reseersättning och fick ett värdebevis på 788 kronor att använda nästa gång jag ska åka tåg.

I går fyllde A 28 år. Grattis! Vi åt bl. a. min jättegoda kikärtssoppa samt våfflor med glass (allt veganskt, såklart).

Just nu läser jag mest i Zac O'Yeahs biografi "Mahatma!". Jag har alltid varit nyfiken på Gandhi, och jag måste säga att den här boken är riktigt bra och väldigt intressant. Redogörelserna för och skildringen av hans liv är riktigt utförliga, det tycker jag om. Jag får ett perspektiv på hur situationen i Indien och Sydafrika såg ut i början av 1900-talet. Läsvärd!

Sara Stridsberg, "Happy Sally"

2009-02-12T17:00:00.006+01:00

Happy Sally är Sara Stridsbergs debutroman som utkom 2004 och är en fantasi om den svenska långdistanssimmerskan Sally Bauer (1910-2001), som var den första skandinaven att simma över Engelska kanalen. Den handlar också om Ellen, en kvinna som femtio år senare ska försöka göra om samma bedrift. Om hon klarar av att korsa den Engelska kanalen, så får hon hur mycket simtid som helst - men om hon inte klarar av det, så ska hon åka på en seglats till Amerika tillsammans med sin man Viktor och deras två barn.

Genom ögonen ur ett av Ellens barn, som besöker staden Dover (där både Sally och Ellen simmade i land efter att ha korsat kanalen många år tidigare) för att minnas och blicka tillbaka på tiden som varit, får vi följa Sallys och Ellens liv. Stridsberg blandar tempus - ibland får vi som sagt följa berättelsen ur Ellens barns perspektiv, som inte någon gång benämns med ett namn, och ibland är det tillbakablickar på tiden då Ellen skulle simma över kanalen. Då och då får vi bläddra igenom Sallys dagboksanteckningar. På detta vis möter vi olika historier som utspelas i olika tider, och som alla är lika intressanta och fängslande.

Stridsbergs språk är väldigt okomplicerat och består av många korta, kraftfulla meningar och en mängd ihopsatta, nästan påhittade ord. Mycket i boken är hemligheter, det är till exempel först många sidor fram, som jag förstår att den som är i Dover inte är Ellen, utan hennes barn. Det krävs att läsaren sätter sig in i berättelsen och lägger ett eget litet pussel. Det är en stark läsupplevelse och det var med gråten i halsen som jag lade undan den utlästa boken. Den lämnar många avtryck och många tankar, och inte minst frågor. Dock tyckte jag ändå lite bättre om Drömfakulteten (2006), kanske hade Stridsberg när hon skrev den hittat sitt språk lite mer och kommit det lite, lite närmare.

Maja Lundgren, "Pompeji"

2009-02-10T15:53:00.006+01:00

Det är inte så ofta som jag lämnas förvirrad efter att ha läst en bok. Men nu känner jag mig väldigt förvirrad och kluven - jag vet inte riktigt vad jag tycker om Maja Lundgrens historiska roman Pompeji (2001), som handlar om livet i den italienska staden sydost om vulkanen Vesuvius.

Alla känner vi till vad som hände - Vesuvius fick ett utbrott år 79 f.Kr. och ödelade hela Pompeji. Det är tiden före utbrottet som skildras i denna roman, något om följderna får vi inte veta. Fiktion blandas med en bit historicitet. Dock är det svårt att veta vad som är sant och vad som är påhittat. Vi får följa mimaren Methe som tillsammans med sina vänner Paris och Actius Anicetus spelar tragedier och komedier på stadens teatrar. Vi får en glimt av Publius Paquius Proculus liv. Det är många separata historier i denna bok, men i slutändan är de ändå sammankopplade av det faktum att de bor och vistas i samma stad, i samma tid. Pompeji skildras som "det lilla grymma Pompeji" som flockas av prostituerade, slavar, hårt arbetande och bara en liten del överklass.

Boken är väldigt lätt- och snabbläst. Likaså är språket. Just själva språket är det som jag tycker minst om - överallt är det svärord och könsord, som gör att jag inte riktigt kan ta boken på allvar. Det blir fel. Om boken hade varit skriven annorlunda, så hade jag kanske tyckt bättre om den. För själva kärnberättelsen är det egentligen inget fel på.

När Pompeji kom ut fick den otroligt mycket beröm och uppskattning. Den vann Svenska dagbladets litteraturpris och blev nominerad till Augustpriset samt de internationella priserna Bancarella och Prix Jean Monnet de la littérature européenne.

Euripides, "Medea"

2009-02-06T15:18:00.003+01:00

Medea är ett drama av Euripides som skildrar den trolldomskunnige kvinnan Medea och hennes kamp mot maken Jason, som lämnar henne för en annan kvinna - trots sitt giftermål med henne och trots att de tillsammans har två barn.

I början får vi möta en Medea som är utom sig av sorg på grund av sin makes svek. Hon tycks ha fallit ned i djup förtvivlan och överväger att ta sitt liv. Hon vill inte leva mer. Men så börjar hon tänka på hur hon ska ta ut hämnden på denna man, som hon nu föraktar så mycket.

Medea är inte bara en kamp mellan man och hustru, utan även en kamp mellan könen i sig. Det finns många antydningar om att mannen skulle vara det överlägsna könet. Kvinnan anses vara svag, och man kan inte tänka sig att hon skulle kunna företa sig sådana saker som mannen med lätthet utför. Dessa tankar överbevisas dock i slutet - Medeas listighet vänder upp och ned på hela deras tillvaro, och hon utnyttjar även sin ställning som kvinna för att lura Jason till att tro att hon inget ont vill. Trots den ödesdigra utgången, kan man inte annat än sympatisera med Medea, en kvinna som fått utstå mycket och vars bägare nu runnit över.

Tillsammans med Aischylos och Sofokles är Euripides en av tre tragöder vars verk har bevarats. Euripides levde troligtvis mellan 480 f.Kr.-406 f.Kr. Av hans cirka åttio dramer, finns i dag arton bevarade.

Se tidigare recensioner av grekisk dramatik:
Sofokles, "Kung Oidipus"

Sofokles, "Kung Oidipus"

2009-02-06T02:35:00.005+01:00

Sofokles antika tragedi Kung Oidipus skrevs ungefär 427 f.Kr, men trots att det har gått så lång tid sedan dess är Kung Oidipus, liksom så många andra antika verk, fortfarande ett drama som än i dag läses, spelas upp på scen och ses med stor fascination.

Thebe, staden där Oidipus är kung, härjas av en pest, ett straff sänt av gudarna. För att undkomma pesten och hela stadens undergång måste Oidipus och invånarna ta reda på vem det var som mördade den förre konungen Laïos och ge den ansvarige sitt rättmätiga straff. Oidipus misstänker såväl siaren Teiresias och Kreon, hans fru Iokastes bror, för dådet. Ett sökande efter sanningen om vem mördaren är börjar, men vändningen blir oväntad och dramatisk.

Några av de centrala begreppen i Kung Oidipus är hämnden och ödets makt; man kan inte undgå sitt öde. Här är gudarna ständigt närvarande. Det är en historia som slutar i vansinne. Kung Oidipus lyckas bibehålla den spänning som ganska snabbt tas upp i början och som gör att man anar utgången; men man är ändå inte riktigt helt säker på hur detta ska sluta.

Sofokles var den andre av tre grekiska tragöder vars verk har bevarats. Man förmodar att han skrev över 120 dramer, men bara sju av dem finns kvar att läsa i dag - Aias, Antigone, Kvinnorna i Trachis, Kung Oidipus, Elektra, Filoktetes och Oidipus i Kolonos.

Om den litterära kanon och "fin litteratur"

2009-02-03T15:11:00.003+01:00

Jag tycker att begreppet "litterär kanon" är något luddigt. Ja, det litterära kanon är en samling litterära verk som några tycker är viktiga och som anses ha påverkat människor och samhället, i stort eller smått. Men vilka är egentligen dessa "några" som bestämmer vad den litterära kanon ska innehålla? Är det de vanliga, läsande människorna eller är det litteraturvetare, journalister och andra tyckare som bestämmer vad som är fin, läsvärd litteratur?

Jag har svårt att tro att det är de oberoende läsarna som sätter rättesnöret i det här fallet. Jag kanske misstar mig nu, men enligt min erfarenhet läser folk i allmänhet mest deckare och chick lit nuförtiden. Och jag tvivlar på att dessa verk kommer att finnas med i den litterära kanon om, säg, hundra år. Och litteraturvetarna nu riktar inte in sig särskilt mycket på den samtida litteraturen, utan fokuserar bakåt, på det som varit, på det som skrivits förr. Jag tvivlar på om de någonsin kommer att göra på något annat vis.

Denna fråga leder oss vidare in i tankebanorna gällande vad som är bra litteratur och vad som inte är det. Och vem är det som bestämmer det? En ändlös diskussion som debatterats hur mycket som helst. Jag tror inte att vi kommer att komma fram till något enstämmigt svar angående det och det är en del av problemet. Å andra sidan - spelar det någon roll?

En annan tanke: Jag har på senaste tiden lärt mig att mycket av den litteratur som finns i kanon inte alls är något att hänga i julgranen. Detta påminner mig då om att vi alla har olika smak och tycke. Och hur kan då den litterära kanon anses representera den stora läsande massan, om åsikterna ibland kan gå så vitt isär?

Bara några tankar och grubblerier. Skriv gärna vad ni tycker!

Litterära favoritcitat 1

2009-02-01T01:58:00.010+01:00

Jag hann inte med någon Bibelläsning, jag fastnade i en massa annat, så det får bli i morgon istället. Stressen över att ha så mycket att läsa och fundera över är ganska påtaglig, men jag försöker att strukturera upp det så gott det går. Det är väldigt roligt dock, trots att tiden är knapp!

Jag samlar gärna på fina ord, meningar, rader och citat ur sådant jag läser. De nedanstående citaten kommer ur de senaste dagarnas skörd. Normalt brukar jag samla dessa i en anteckningsbok, men nu tänkte jag att jag hädanefter ska publicera dem här på bloggen.

Eyvind Johnson (1900-1976) lyckas formulera meningar, meningar som jag aldrig kunnat fantisera om (till exempel de två första). Det sista citatet tycker jag om för att det är så starkt - och titta bara på ordet "molnfabrikant"!

Ur Eyvind Johnsons Strändernas svall (1946):

"Stjärnorna steg upp, bild för bild."

"...när tiden hade tillvaro och sanning på jorden."

"Fysiologiskt är allt begär och mättnad, psykologiskt är jag en trasmatta av många olika skinnbitar: flådda lejon, flådda drakar, flådda får och kalvar och svin och mänskor. Jag heter just nu Ingenting, men Du i höjden, Du på bergen långt borta, Molnfabrikant, Allfader, Du måste hjälpa mig ur det här till slut! Jag står inte ut med å r e n s g å n g, Zevs!"

Pindaros (522 eller 518 f. Kr.-446 eller 448 f.Kr.) har jag aldrig tidigare läst, men jag blev glatt överraskad och tycker speciellt om naturinslagen i de nedanstående raderna.

Ur Pindaros' Sjunde nemeiska sången, övers. Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson:

"Därför reste jag till den vidsträckta jordens stora navel."

Ur Pindaros' Åttonde pyrhiska sången, övers. Emil Zilliacus och Sture Linnér:

"Endagsvarelser!
Vad äro vi? Vad äro vi ej?
Skuggan av en dröm är människan.
Men faller en stråle av gudasänd glans på vår väg,
då vandra vi i förklarat ljus,
och ljuvt blir livet."

Edith Södergran (1892-1923) är en ganska nybliven favorit. Jag tycker att slutet, de två sista raderna, i den här dikten är väldigt tilltalande.

Stjärnorna av Edith Södergran, ur Dikter (1916):

"När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter:
min trädgård är full av skärvor."

Har ni några litterära favoritcitat?

Ikappläsning

2009-01-31T02:02:00.006+01:00

De senaste timmarna har jag läst kurslitteratur. Jag siktar på att ta ikapp två veckors kurslitteratur denna helg, kurslitteratur som jag missat p.g.a. att jag blev efterantagen (bytte kurs, universitet och undervisningsform från "normal" till distans som allra hastigast) och officiellt började först i dag (eller nej, i går, det är ju lördag nu). Jag har läst om grekisk epik och lyrik. Mitt huvud snurrar av termer som jamb, elegi, sånglyrik, dithyramb, paian och threnoi.

Lördagen kommer att ägnas åt en hel del kapitel ur Bibeln - det ska bli intressant. Jag har länge velat läsa den, mest för nyfikenhetens skull. Jag ska också ta en sväng till Stadsbiblioteket för att låna de resterande böckerna som jag behöver till första delkursen.

På söndag blir det fortsatt packning och flyttning av alla möbler i min gamla lägenhet. Det ska bli så skönt att äntligen få hit alla mina saker (hit = hem till min pojkvän A)! Samt läsning.

Vad gör ni i helgen?

Vi börjar med en...

2009-01-29T18:46:00.006+01:00

...av de bokenkäter som florerar i bokbloggarna. Enkäter, undersökningar och listor är några av mina favoritsaker! Det är både kul att skriva egna svar och att läsa andras svar, tycker jag.

Senaste bokköp: Listning och några kommentarer:
Happy Sally, Sara Stridsberg
Jag tyckte mycket om hennes "Drömfakulteten" och fascineras av tuffa Valerie Solanas, och mina förhoppningar på "Happy Sally" är höga, och har hört att den ska vara väldigt bra.
Kejsarn av Portugallien, Selma Lagerlöf
Den här gav jag till min mamma efter att jag läst den på Projekt Runeberg (kurslitteratur) - jag tyckte inte särskilt mycket om den, mest p.g.a. att historien inte intresserade eller fängslade mig alls samt att jag inte tilltalas av Lagerlöfs språk.
Mästaren och Margarita, Michail Bulgakov
Det andra könet, Simone de Beauvoir
Jag har länge velat läsa den och förhoppningsvis får jag snart sätta igång!
Postverket, Charles Bukowski
Insekt: noveller, Claire Castillon
Senaste bibblolånen: En massa kurslitteratur!
Senaste utlästa boken: Kejsaren av Portugallien, Selma Lagerlöf. Men efter det läste jag Strindbergs Fadren.
Favorittidning: UNT, Upsala Nya Tidning.
Läser: Just nu vill jag mest läsa en massa klassiker. Det har slagit mig att de är himla många och jag undrar hur jag ska hinna. Annars läser jag gärna självbiografier/självbiografiska romaner samt rysk litteratur (på svenska...).
Så sorterar jag min bokhylla: Just nu har jag ingen bokhylla p.g.a. förvirrade hemförhållanden och kommande flytt. Jag brukar inte vanligtvis sortera min bokhylla, men när jag får min bokhylla på rätt plats i rätt hem, så kommer jag att sortera den i alfabetisk ordning - underbart.
En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Jag läste i princip enbart hästböcker när jag var liten.
Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Ingen aning...
Vad ser jag mest fram emot att läsa i vår: Alla klassiker samt alla de böcker som jag köpt tidigare, men som fortfarande inte hunnit läsas.

Detta är "Om jag kunde flyga"

2009-01-28T23:37:00.007+01:00

Detta är Om jag kunde flyga, min litteraturblogg. Här kommer blandade texter med anknytning till litteratur att trängas med recensioner och analyser av allting som har med ämnet att göra. Litteratur är något som jag genomsyras av varje dag och min ambition är att göra detta till en plats för tankar och reflektioner kring just det. Jag är nybliven litteraturvetenskapstudent och det här är också tänkt att bli ett verktyg för fördjupning och vidareutveckling. Du kan läsa mer om mig och bloggen i menyn till vänster. Lämna gärna kommentarer!